Kiropraktisk förklaringsmodell

När riksdagen beslutade om legitimation för kiropraktorer i Sverige, antogs följande definition:

Kiropraktik omfattar diagnostik, behandling samt förebyggande av funktionsrubbningar och smärttillstånd i rörelseorganen. Den kiropraktiska behandlingen sker med särskilda handgrepp som vid behov kompletteras med annan fysikalisk behandling.

Detta innebär att kiropraktik är en metod som utgår från att samspelet mellan nervsystemet och ryggradens leder är av avgörande betydelse för människans hälsa.
Grundtanken bakom behandlingen är ganska enkel och kan uppställas på följande sätt:

Orsak
Nedsatt funktion
Degenerativa förändringar
(åldersförändringar, belastnings- el förslitningsskador)
Symptom (tex smärta)

Orsak

Orsakerna till ryggproblematiken är många, exempelvis dålig arbetsställning i form av statisk belastning, upprepade lätta lyft, enstaka tunga lyft, slag, fall, stötar, för lite motion, dåliga kostvanor och psykisk stress. Dessutom ser man återkommande ryggbesvär i vissa släktled, vilket tyder på att besvären ofta är ärftliga.

Nedsatt funktion

Om en belastning varar länge nog nedsätts rörligheten gradvis i vissa av ryggens leder. En led högre upp eller längre ner kompenserar för detta genom att utveckla ökad rörlighet. Patienten blir överrörlig i vissa segment, medan andra segment rör sig för lite.

Degenerativa förändringar

Alla ryggens leder behöver ha en viss rörlighet. Om rörligheten försvinner i en led under en längre tid påbörjas åldersförändringar i leden. Populärt brukas detta med klumpigt använd lekmannaterminologi kallas för förslitningar. Eftersom den egentliga orsaken oftast inte har med slitageförändringar att göra, är detta en illa vald terminologi. (Hur skulle man kunna slita ut ländkota nummer 3 och 4, men inte övriga kotor?) Mer korrekt kan man istället säga spondylos eller arthros, beroende på till vilken grad tillståndet har utvecklats. Egentligen kan man beskriva förändringen som en biologisk åldersförändring i ett rörelsesegment (mellan två kotor). Att skilja på biologisk och kronologisk förändring blir nu viktigt, eftersom en kronlogisk förändring enbart är beroende på hur gammal en person är. Skulle dessa besvär vara av kronologisk natur (ålder räknat i år, månader mm), skulle alla rörelsesegment vara lika mycket degenererade eftersom de alla är lika gamla. På de flesta människor är dock endast några få rörelsesegment drabbade, vilket tyder på en väl lokaliserad förändring/skada. Dessa skador kan ibland även ses på röntgen i form av låg diskhöjd, nabbformiga benpålagringar mellan ryggkotor eller skrovligheter mellan ledfacetter. En annan konsekvens av den långvarigt reducerade rörligheten är att man även får reducerad muskelstyrka och försvagade mjukdelar som följdeffekt.

Symptom

I de flesta av kroppens leder finns stretchreceptorer som känner av om en led är böjd eller sträckt. Om leden inte rör sig som den skall skickas nervsignaler ut till omgivande muskulatur som då kontraherar (spänner sig). Denna nervsignalering fortsätter sedan tills rörligheten i leden är uppnådd. Om leden av någon anledning har ett reducerat rörelseomfång så att musklerna inte klarar att skapa full rörlighet kan en överansträngning ske i muskelfästena. Denna överansträngning leder till en inflammation, som i sin tur ger smärta. Har personen i fråga haft de grundläggande problemen länge, kan ytterligare komplikationer uppstå. Dessa besvär kan då börja stråla ut i armar, ben eller runt bröst eller bål. Vissa personer beskriver besvär som frekvent urinering, huvudvärk, yrsel eller illamående, beroende på vart besvären sitter, samt vilka nerver som blir påverkade. För personer med diskbråck kan avgörandet mellan om en person skall opereras eller inte, vara om vederbörande kan kontrollera avföring och blåsa. I hur stor del som kroppens inre organ påverkas vet vi idag inte. Vi kan bara konstatera att nerver förbinder olika ryggnivåer med dessa inre organ, se schematisk bild på det autonoma nervsystemet nedan.

Behandling

Som det framgår av uppställningen måste orsaken till besvären undanröjas om vi på ett framgångsrikt sätt skall kunna behandla den segmentella rörelsereduceringen. Detta är, som ni kan förstå, ytterst viktigt eftersom de långsiktiga konsekvenserna kan bli allvarliga. Med andra ord räcker det inte med att enbart dölja smärtan, för då kan kroppen fortsätta att brytas ned i allt snabbare takt. Om man skall ta ett praktiskt exempel på detta kan ni se alla människor som äter en hel rad med smärtstillande och inflammationsdämpande mediciner, samt diverse preparat mot dessa mediciners biverkningar.
Vad skall man då göra för att komma till rätta med problemet? Till att börja med måste man ju naturligtvis ta en grundlig sjukdomshistorik samt följa upp denna med en lika grundlig undersökning. Först när man gjort detta kan man ställa en diagnos baserad på orsaken till patientens besvärsbild. Sedan måste man ta itu med olämplig yttre påverkningar på den enskilda patienten. Dessa kan exempelvis bestå i att se till att olämpliga arbetsställningar förändras. Sedan måste rörligheten i lederna återskapas. Ledfunktionen kommer då att förbättras och det finns en större möjlighet att besvären minskar eller försvinner. Om besvären helt försvinner beror dels på om alla orsakerna har kunnat korrigeras, hur länge besvären funnits eller om obotliga skador har hunnit uppstå. Eftersom det i vårt samhälle är i stort sett omöjligt att ta bort alla orsaker till ryggbesvär gäller det att trots detta upprätthålla en så god funktion i ryggen som möjligt. En kiropraktor kan genom att behandla de funktionsstörningar som finns, förhindra att skada eller eventuell sjukdom uppstår på grund av felaktig funktion i ryggen.

Bilden visar hur en funktionsstörning eller ”förslitning” i ryggen kan påverka nervsystemet. De nervimpulser som kommer från hjärnan via ryggmärgen minskar påtagligt vid det skadade segmentet. Kiropraktisk behandling kan förbättra funktionen betydligt, även där ”förslitningsskador” finns.

Tillbaka till startsidan